Jag är så jävla slut. Jag är så tom på allt som har med tankar och känslor att göra. Jag sitter här på bussen och bara stirrar, men har liksom inget mål att titta åt. Min läkare, hon verkligen grävde in i djupet på mig, allt från barndomen, den så kallade relationen med alla mina syskon, skola, uppväxt, alla tidiga relationer med både vänner och ex (hur dom har varit osv), mina föräldrars död, utbrändheten och varför det gick så långt. Alltså ja hon ville veta exakt allt! Såklart nämnde jag för min läkare om min älskade vän Emy och hur mycket jag har sårat henne en gång i tiden där hela min värld rasade då jag förlorade henne. Och jag trodde att det var för evigt. Men hon finns i mitt liv igen och jag kan äntligen andas ut igen.

Jag och Emy

Nu hem, dricka en massa vatten och försöka andas ut. Lugna ner pulsen en stund för den är verkligen på max just nu. För ja, tro mig, jag skulle kunna gå och lägga mig i sängen och sova i över ett dygn. Jag kan liksom inte slappna av just nu då alla pratar i mun på varandra här på bussen, det gör mig galen utav stress och irritation. Men det är klart, de vet ju inte hur jag mår men ni som vet – ja ni vet hur det kan vara ibland..

Jag vill bara vara hemma NU!

0