Jaha, ja då var man här. 12.45 öppnar de dörrarna då de har lunch stängt just så jag får vänta i några minuter till. Har sån ångest att det är en klump i bröstet och har så jävla ont i magen. Att vänta på smällen är nog det absolut värsta. Jag vet ju heller inte vad de kommer att säga.. men man är rädd för att de ska säga att jag inbillar mig, att jag överdriver (vilket jag själv vet att jag inte gör) Men klart oron finns.. att de inte tar en på allvar och inte vill eller kan förstå en.

Önska mig lycka till när det väl är dags för mig att prata. Jag har aldrig behövt att gå en sån här lång resa att man måste hamna här på samtal och utredning även fast jag hade vissa aningar som liten att något inte stämde med mig. Bara det att man insåg det till 100% då man var äldre..

Sen också att måendet är så pass illa att det blev så här tillsist.. vilket jag dock är ganska glad över. Glad över att läkarna tar en på allvar och faktiskt har skyndat på detta..

Vi ses på andra sidan👋 Nej jag skoja bara, inte för att jag borde skoja om sånt med tanke på mina mörka tankar som jag egentligen har. Men vi ses sen när detta möte är över 😘 Wish me luck!

0